Låg kortisolproduktion vid kronisk stress

Hormonell substitution med könssteroider och tillväxthormon har visat goda effekter vid tillstånd med kronisk stress, men det är inte något som kan användas mer allmänt än. Att sänka den perifera kortisoleffekten ytterligare innebär en risk när kortisolnivåerna redan är låga, menar Roland Rosmond. Slutresultatet blir en nedsatt produktion av kortisol, ett av kroppens viktigaste hormoner.

Den vanliga uppfattningen att kronisk stress, i likhet med den akuta stressreaktionen, resulterar i ökad produktion av kortisol i binjurebarken måste därför modifieras. Sambandet stress-somatisk sjukdom en utmaning för framtida forskningSammanfattat* Exponering för stress under lång tid påverkar hela det neuroendokrina systemet.* Till en början ökar aktiviteten i den hypotalamiskahypofysära-adrenokortikala (HPA) axeln, vilket leder till en ökad utsöndring av prolongerad stress försämras regleringen av HPA-axeln gradvis.

The earliest evidence that chronic stress was associated with reduced daily output of glucocorticoids (Bourne et al., ; Friedman et al., ) puzzled the stress research community since it contradicted a well-accepted paradigm that stress increases glucocorticoid secretion. Problemet med kortisol uppstår, om stress-situationen bli kronisk, och din kropp hel tiden tror att den måste mobilisera sig för strid eller flykt.

Då börjar kortisol göra mer skada än nytta. För mycket kortisol under en för lång tid kan göra dig sjuk av stress och till och med förändra din hjärna. När vi inte får tillräckligt med sömn utsätts vår kropp för ytterligare stress, vilket kan leda till en ökad produktion av kortisol. Detta kan i sin tur förvärra sömnproblemen och skapa en ond cirkel av sömnbrist, ökad kortisolproduktion och försämrad sömnkvalitet.